Allergi i Praksis
13.03.2018
Diagnosen av IgE-medierade allergiska sjukdomar baseras på patientens kliniska historia och uppvisad sensibilisering genom ett allergitest.
Det är möjligt att detektera allergenspecifikt IgE antingen med ett in vitro- och/eller in vivo-test. Sedan sent sextital har serologiska tester för specifikt IgE-antikroppar använts för att identifiera utlösande orsaker till allergiska reaktioner.
I vissa fall utförs allergenprovokationstester för att bekräfta en allergidiagnos. Den vanligaste förekommande allergenprovokationen är födoämnesprovokation, men provokation av ögon, näsa, hud och lungor förekommer. Tyvärr utförs alltför få provokationer idag och troligtvis beror detta på att det finns en risk att patienten reagerar kraftigt. Provokationer kan dessutom vara tids- och personalkrävande.
Då läkaren vill utföra ett allergitest för att veta om patienten har bildat IgE-antikroppar är det brukligt att man testar mot tex ägg, vete, katt eller timotej. Detta kallas att man testar mot extrakt, dvs att extraktet innehåller de proteiner som utgör allergenkällan.
Dessa extraktbaserade tester har som fördel att de representerar den blandning av proteiner som patienten exponeras för. Dessutom har dessa använts under årtionden och många läkare och sjuksköterskor har lång erfarenhet av att tolka dessa resultat. Med extraktbaserade tester menas här både pricktest och bestämning av IgE mot tex björk eller timotej.
Nackdelen med extraktbaserade tester är att ett extrakt kan skilja sig från ett annat extrakt trots att det är samma allergenkälla. Denna skillnad kan bero på den naturliga variabiliteten i proteinsammansättningen. En annan orsak kan vara skillnad i preparationsprocessen, tex genom uppvärmning, hydrolysering etc. Det är därför viktigt då man använder extrakttester att det är standardiserade tester man använder så att man kan jämföra testresultatet över tiden. Således påverkar kompositionen och mängden av allergenextraktet testresultatet. IgE-tester producerade av olika företag kan därför generera olika kvantitativa resultat.
Ibland används «prick-to-prick» tester då man inte har tillgång till standardiserade tester. Dessa innebär att man sticker lansetten i tex en frukt och sedan penetrerar huden och därefter avläser resultatet.Tyvärr är det svårt att förlita sig på denna typ av test då det är svårt att reproducera dessa resultat. Allergeniciteten varierar beroende på tex fruktens mognadsgrad.
Extrakttester som används har inte förmåga att skilja på klinisk korsreaktivitet, primär sensibilisering och immunologisk korsreaktivitet. Att identifiera om sensibiliseringen är primär (artspecifik) eller om den beror på korsreaktivitet mot proteiner med liknande proteinstrukturer underlättar för läkaren att utvärdera risken för reaktion vid exponering för olika allergenkällor. Just hos patient
Gå til medietI vissa fall utförs allergenprovokationstester för att bekräfta en allergidiagnos. Den vanligaste förekommande allergenprovokationen är födoämnesprovokation, men provokation av ögon, näsa, hud och lungor förekommer. Tyvärr utförs alltför få provokationer idag och troligtvis beror detta på att det finns en risk att patienten reagerar kraftigt. Provokationer kan dessutom vara tids- och personalkrävande.
Då läkaren vill utföra ett allergitest för att veta om patienten har bildat IgE-antikroppar är det brukligt att man testar mot tex ägg, vete, katt eller timotej. Detta kallas att man testar mot extrakt, dvs att extraktet innehåller de proteiner som utgör allergenkällan.
Dessa extraktbaserade tester har som fördel att de representerar den blandning av proteiner som patienten exponeras för. Dessutom har dessa använts under årtionden och många läkare och sjuksköterskor har lång erfarenhet av att tolka dessa resultat. Med extraktbaserade tester menas här både pricktest och bestämning av IgE mot tex björk eller timotej.
Nackdelen med extraktbaserade tester är att ett extrakt kan skilja sig från ett annat extrakt trots att det är samma allergenkälla. Denna skillnad kan bero på den naturliga variabiliteten i proteinsammansättningen. En annan orsak kan vara skillnad i preparationsprocessen, tex genom uppvärmning, hydrolysering etc. Det är därför viktigt då man använder extrakttester att det är standardiserade tester man använder så att man kan jämföra testresultatet över tiden. Således påverkar kompositionen och mängden av allergenextraktet testresultatet. IgE-tester producerade av olika företag kan därför generera olika kvantitativa resultat.
Ibland används «prick-to-prick» tester då man inte har tillgång till standardiserade tester. Dessa innebär att man sticker lansetten i tex en frukt och sedan penetrerar huden och därefter avläser resultatet.Tyvärr är det svårt att förlita sig på denna typ av test då det är svårt att reproducera dessa resultat. Allergeniciteten varierar beroende på tex fruktens mognadsgrad.
Extrakttester som används har inte förmåga att skilja på klinisk korsreaktivitet, primär sensibilisering och immunologisk korsreaktivitet. Att identifiera om sensibiliseringen är primär (artspecifik) eller om den beror på korsreaktivitet mot proteiner med liknande proteinstrukturer underlättar för läkaren att utvärdera risken för reaktion vid exponering för olika allergenkällor. Just hos patient
