Idag, ett år efter militärkuppen som tvingade Robert Mugabe att avgå, är det ingen som längre dansar i Harare.
Robert Mugabe var 93 år gammal och fortfarande någorlunda klar i tanken när han lyftes bort från makten. Men han slumrade allt oftare till och hade förlorat kontrollen över vad som hände såväl inom hans regerande ZANU-PF parti som över vad som skedde runt om i landet. Ekonomin hade sedan länge kollapsat. Korruptionen genomsyrade hela samhället. Människor strävade för att få det dagliga brödet på bordet. Skolor och sjukhus kunde ofta inte betala ut löner till sina anställda. Det fanns till och med de som fruktade för ett inbördeskrig mellan landets två dominerande folkgrupper, shona och ndebele.
Under Robert Mugabes sista tid vid makten spekulerades det om vem som egentligen bestämde där bakom väggarna i Blue Roof, presidentparets lyxiga palats. Var det presidenten eller hans 43 år yngre hustru, Grace? Hon, som från att ha varit hans sekreterare och älskarinna blivit rikets första dam. Då de gifte sig 1996 var hon 31 år gammal. Han 74.
Sally, Robert Mugabes första hustru, hade då varit död sen fyra år.
Grace Mugabes ambitioner efter egen makt blev allt tydligare i takt med att den gamles fysiska och mentala hälsa sviktade. Som en äregirig Lady Macbeth utnyttjade hon motsättningarna inom ZANU-PF partiet i kampen om vem som skulle ta över presidentposten när maken gjort sin sista resa till Heroes' Acre. Inom partiet hade hon stöd av en grupp anhängare som kallade sig Generation 40 (G40). De menade sig representera den yngre progressiva generationen inom partiet. Mot dem stod Lacoste, det gamla stim av pilotfiskar som under alla år levt gott i Robert Mugabes närhet. Deras ledare var vicepresidenten Emmerson Mnangagwa. Han kallades vanligtvis inte vid namn utan bara för "Krokodilen".
Sitt epitet hade Emmerson Mnangagwa förtjänat genom att under alla år i maktens centrum varit inblandad i flera av de våldsdåd, hot, mord och lönnmord av politiska motståndare som Robert Mugabes regim gjort sig skyldig till under sina nästan fyra decennier vid makten.
Själv förnekar Krokodilen all inblandning i det värsta övergreppet av dem alla - den så kallade Gukurahundi massakern under första halvan av 1980-talet. Ingen vet exakt, men man bedömer att minst
20 000 människor, huvudsakligen från folkgruppen ndebele, mördades under de här åren.
Att Krokodilen hade huvudansvaret för det välplanerade våld som förekom i samband med presidentvalet 2008 råder det däremot ingen tvekan om. Som säkerhetschef var han högste ansvarig för det brutala kaos som banande väg för ytterligare en presidentperiod för Robert Mugabe.
En krigsveteran som kämpade tillsammans med Emmerson Mnangagwa under befrielsekriget på 1970-talet har kortfattat beskrivit hans karaktär: "Han är en mycket grym man, mycket gry
