Fagpressenytt

Först som naturvetar- och idéhistoriestuderande och doktorand i vetenskapsteori, sedan som lektor vid Roskilde universitet, och till sist som professor i medicinhistoria och museichef vid Köpenhamns universitet. Jag har haft ett dussin doktorander och postdoktorer, förvaltat flera tiotals miljoner kronor i forskningsmedel, skrivit hundratals artiklar (och flera böcker) och undervisat tusentals studenter. Det vill säga ett genomsnittligt framgångsrikt akademiskt liv. Inte världsberömd, heller inte helt okänd. Sådär lagom bra.

Først lek, så karriär

För två månader sedan gick jag i pension och nu är jag i full gång med att se tillbaka på mitt eget liv. Jag intervjuar gamla vänner och kolleger och läser hyllmetrar av gamla brev och dagböcker som ger upphov till en flodvåg av minnen. Syftet är inte att skriva mina memoarer (vem skulle var intresserad av en lagom bra akademikers liv?) men att resa en generell fråga: Hur kan professionella och akademiker använda självbiografiska reflektioner till att skapa sig en meningsfull tillvaro som emeritus - ett slags (förhoppningsvis långdragen) ars moriendi?