Universitetsavisa
21.12.2016
Jag föreställer mig till exempel att fler litteraturvetare och teologer änmarknadsföringsforskare ser sitt arbete som ett kall.
I de föregående blogginläggen har jag skrivit om fyra idealtypiska attityder till det akademiska arbetet: som karriär, som kall, som lek och som lönsarbete. (Jag ska understryka att det är just renodlade typer, dvs. det finns inte någon enskild forskare eller universitetslärare som entydigt har en av dessa, men att de ändå kan ha ett värde som analysinstrument.)
Les merEntreprenør og aktivist
Man kan säkert också urskilja andra idealtyper. Inom naturvetenskap, teknik och medicin är det till exempel inte ovanligt att forskare har en entreprenörsidentitet. Formellt sett är de visserligen anställda, men uppfattar sig själva mer som småföretagare som hyr in sig på det statliga universitetsföretagshotellet, drar in medel, anställer yngre forskare och producerar artiklar.
Bland humanister och samhällsvetare finns det (ännu) inte några förutsättningar för någon utbredd entreprenörsattityd. Här kan man i gengäld kanske urskilja politisk aktivism som en idealtypisk attityd, dvs. man uppfattar sin anställning på universit
